Vad är väl ett år?

 
För ett år sedan gick min pappa över till andra sidan. Han som var bäst på att lösa knutar och laga klockor och fixa saker. Han som alltid fanns där när jag ville prata, å vad jag saknar våra pratstunder!
Han finns i mina tankar varje dag och ibland är jag är jag arg för att han försvann, ibland ber jag honom om råd eller bara tänker på allt som var han.
 
En god vän till mig sa att hon alltid går till sin pappas grav när han skulle fyllt år och skrapar en trisslott. Aldrig har hon fått någon storvinst, men det har blivit en stund hon delar med sin pappa, trots kyla och djupsnö på kyrkogården. Att ha såna stunder tror jag är viktigt, för att aldrig glömma bort de som inte längre finns bland oss trots att livet går vidare.
 
För ett år sedan bland lucia och tärnor och stjärngossar och lussekatter drog pappa sitt sista andetag och jag tänkte helt själviskt "nej, inte än, stanna lite till!" fast jag egentligen visste att han kämpat färdigt och inte behövde lida mer. Den här biden togs i julmånaden när allt var som vanligt- mamma hade bakat en kaka, pappa löste en knut och vi var tillsammans. Jag saknar den tiden.
 
 
Den här bilden togs innan knölen flyttat in och han var glad. Min fina pappa.