Osäkert

Att vänner är viktiga är något man snabbt lär sig förstå. Redan när man är en fem- sex år kan man få börja kämpa för att passa in och få vara med. Att inte få vara med och inte höra till gör ont, hur liten man än är.
Jag är i dag glad för att jag hade mina bästa vänner från första klass till sista. Utan dem vet jag inte vad jag hade gjort. Förmodligen hade jag blivit en av dem som gått tyst och osynligt förbi på skolgården för att inte bli upptäckt.
De barnen finns det gott om och hur väl än lärare och personal vill på en skola är det omöjligt att upptäcka alla kränkningar som faktiskt förekommer dagligen, i klassrum och på skolgårdar.
 
Att höra till och bli accepterad fortsätter vara viktigt även när vi blivit vuxna och vissa gör allt för att passa in. Jag vet inte själv om jag är en av dem, men jag vill inbilla mig att jag är stark och kan tycka att jag duger som jag är....
Ibland får självförtroendet törnar och man får sig en funderare på var man egentligen hör hemma?
 
Att inte veta var man har varandra är en skrämmande känsla. När någon ler och önskar lycka till och "å, så roligt" för att sedan säga något helt annat till andra, gör mig ledsen. På riktigt. Just nu vet jag varken ut eller in eller vad andra EGENTLIGEN tycker. Skitjobbigt!
#1 - - Anonym:

Carola du har rätt i vad du skriver. Då ens barn far illa på skolan är inte kul, det kan vara det barn som andra tycker beter sig "illa'' som faktiskt råkar jätteilla ut, både från andra barn men tyvärr även lärare. De "vänner" som säger en sak till dig och du hör något annat från andra... Ta det med vännen, kan ibland vara '"andra" som vill förstöra. Om inte, avsluta vänskapen och må bra! Kram

#2 - - Anonym:

Tack för din kommentar. Relationer kan vara svåra och jobbiga att avsluta, men ibland måste man.

Kram!