Sista båtfärden
I dag har jag tagit min sista båtfärd med pappa. Han har till sist fått sin sista vilja uppfylld och är nu ett med älven. Pappa var den enda jag kände mig trygg med på vattnet och även om Stefan satt vid årorna den här gången kändes det bra. Mamma strödde askan och jag fick hjälpa till, passade på att hålla lite av honom i handen innan jag lät stoftet flyta i väg med strömmen. Tänk så lite det blir kvar av en hel människa.....
När urnan var tömd och rosorna flöt på ytan sa vi vårt sista farväl och rodde in mot stranden där resten av familjen väntade. Allt var mycket fint och mycket värdigt. Vädret kunde inte varit bättre och inte platsen heller. Nu är han där han ville vara.