Sista båtfärden

 
I dag har jag tagit min sista båtfärd med pappa. Han har till sist fått sin sista vilja uppfylld och är nu ett med älven. Pappa var den enda jag kände mig trygg med på vattnet och även om Stefan satt vid årorna den här gången kändes det bra. Mamma strödde askan och jag fick hjälpa till, passade på att hålla lite av honom i handen innan jag lät stoftet flyta i väg med strömmen. Tänk så lite det blir kvar av en hel människa.....
 
När urnan var tömd och rosorna flöt på ytan sa vi vårt sista farväl och rodde in mot stranden där resten av familjen väntade. Allt var mycket fint och mycket värdigt. Vädret kunde inte varit bättre och inte platsen heller. Nu är han där han ville vara. 
 

Det där med mode....

När man läser bloggar handlar många, och då menar jag många! om mode. Om vad man ska ha på sig för att se bra ut och vara "rätt". Nu kommer hösten och snart vintern, med allt vad det innebär med vinterskor, varma sockar, mössa, vantar, långkalsonger och allt annat man behöver. När man som jag har tre barn och nystartat företag är kläder det sista som står på listan- till mamma i alla fall......
 
Att barnen inte fryser är huvudsaken! Själv kan jag gå i samma vinterkängor som de senaste fem åren, vara glad åt jackan som inte är allt för omodern ännu och att täckbyxorna fortfarande passar! Herre Gud vilken tur att man bor där man bor!! Jag säger bara det. Hur skulle det gå om man bodde i storstan.. Man skulle ju bli sedd som en uteliggare, fattiglapp eller något annat lägre stående väsen. Här vet ändå alla vem jag är och världen rasar inte för att jag inte har det senaste sminket, frisyren eller outfiten- inte min värld i alla fall.
 
Tro nu inte att jag inte skulle vilja ha de där fina kläderna, det där fina sminket eller rätta frisyren! Visst vore det roligt. Självkänslan sitter mycket i utsidan och i hur andra ser på mig. När jag åker till ICA i oknutna gympaskor, svarta tights och gammal vinterjacka försöker jag ändå le och vara trevlig mot kassörskan i hopp om att hon ska tycka om mig i alla fall. 
 
Kom i håg det alla fina mammor/kvinnor/tjejer- det är insidan som räknas, vad ni än tror!

Jag läste någonstans

Att hjärnan mår bra av rutiner! Och det kan jag tro är sant. Ibland kan livet kännas en aning trist och som att man gör samma saker hela tiden, eller hur? Man somnar, vaknar, borstar tänder, packar skolväskor, tjatar på barn, kör till skolan och till jobbet. Alla dagar i veckan utom två. Och där emellan ska man tvätta, laga mat, vika tvätt, hämta på skolan, hjälpa till med läxor, leta stövlar och veckoböcker, natta barn och kanske umgås lite med sin andra hälft på tu man hand. I bästa fall!
 
Allt det där som kallas vardag och som hör livet till. Ibland, när något oväntat händer och allt vänds upp och ned, kan de där rutinerna bli något att längta efter, något att sträva efter. Man vill bara att det ska bli som förut igen. Ibland blir inget sig likt mera men livet fortsätter gå och till slut måste man ta tag i tvätten, matlagningen, letandet igen. Det är så det är. En del av livet.
 
På små barn märks det extra tydligt att rutiner är viktiga. Om de inte får sin morgonvälling, sin sovstund mitt på dagen och sin vanliga uppmärksamhet från mamma kan hela deras dag bli upp och ned! Ruth som varit hemma med mig ett år ska helt plötsligt dela sin tillvaro med sju andra barn. Gissa om hennes hjärna jobbar för högtryck för att förstå allt som händer. Men oj vad hon lär sig saker! Hon tittar på de andra barnen och gör som de gör, skrattar när de skrattar, hoppar när de hoppar och dansar när de dansar. På kvällarna njuter vi båda av de rutiner vi har och Ruth somnar gott av att allt är som det ska.
 
Så tänk på det när livet tycks gå på sparlåga. Rutiner är bra för hjärnan!
Visa fler inlägg