Jag läste någonstans

Att hjärnan mår bra av rutiner! Och det kan jag tro är sant. Ibland kan livet kännas en aning trist och som att man gör samma saker hela tiden, eller hur? Man somnar, vaknar, borstar tänder, packar skolväskor, tjatar på barn, kör till skolan och till jobbet. Alla dagar i veckan utom två. Och där emellan ska man tvätta, laga mat, vika tvätt, hämta på skolan, hjälpa till med läxor, leta stövlar och veckoböcker, natta barn och kanske umgås lite med sin andra hälft på tu man hand. I bästa fall!
 
Allt det där som kallas vardag och som hör livet till. Ibland, när något oväntat händer och allt vänds upp och ned, kan de där rutinerna bli något att längta efter, något att sträva efter. Man vill bara att det ska bli som förut igen. Ibland blir inget sig likt mera men livet fortsätter gå och till slut måste man ta tag i tvätten, matlagningen, letandet igen. Det är så det är. En del av livet.
 
På små barn märks det extra tydligt att rutiner är viktiga. Om de inte får sin morgonvälling, sin sovstund mitt på dagen och sin vanliga uppmärksamhet från mamma kan hela deras dag bli upp och ned! Ruth som varit hemma med mig ett år ska helt plötsligt dela sin tillvaro med sju andra barn. Gissa om hennes hjärna jobbar för högtryck för att förstå allt som händer. Men oj vad hon lär sig saker! Hon tittar på de andra barnen och gör som de gör, skrattar när de skrattar, hoppar när de hoppar och dansar när de dansar. På kvällarna njuter vi båda av de rutiner vi har och Ruth somnar gott av att allt är som det ska.
 
Så tänk på det när livet tycks gå på sparlåga. Rutiner är bra för hjärnan!