Andra tankar

Egentligen hade jag tänkt skriva om hur roligt det är att jobba som lärare, hur glad jag är över att mina barn mår bra, att jag har världens bästa man och att det finns mycket att vara glad över! Men så hände något som gjorde att mitt skrivande tog en helt annan vändning. För första gången har jag god lust att skriva ur mig hela historien precis som den var från början till slut, utan omskrivningar och utan skyddande av namn.
 
Varför ska jag skydda människor som uppenbarligen inte vill ha med mig att göra längre, påstår att jag inte hälsat när vi träffas och inte vill reda upp saker? Hur ett år av ens liv kan få överskugga alla andra år man haft tillsammans övergår mitt förstånd. Det som en gång var finns inte lägre, och den människa man haft närmast sitt hjärta har flyttat ut. I hennes hjärta finns jag inte kvar heller.
 
Papper och saker har blivit viktigare än det som egentligen är viktigt. Och hur man än förklarar, vänder ut och in på sig själv, gråter och frågar så får man inga svar......istället blir man skurken i hela dramat. Häxan. Den onda fen. Vargen. Tengil. Pomperipossa. Det är jag! 
 
Fan vad trött jag blir. Sluta tro en massa saker och ta reda på fakta. Fråga mig så ska du få ett ärligt svar. Tystnad tar jag som ett tecken på att intresset för att ställa saker till rätta, säga förlåt, kramas och låta tiden läka sår, inte finns. Men det är svårt att förstå, att acceptera. 
 
Kanske kan jag en dag se det som något bra att jag av allt det här fått mer skinn på näsan och inte tar emot vad som helst längre.Du som tagit bort mig på FB och kanske inte läser min blogg har säkert någon som kan informera dig om vad jag skrivit och ge dig länken.
Hursomhelt, jag säger det igen- var rädd om varandra. Fokusera på det du mår bra av, det som är viktigt för dig, inte andra.