Om jag vore någon annan

 
 
Tanken svindlar. Tänk om jag vore någon annan, någon som ni inte alls känner eller vet något om. Men nu är det ju inte så. Inte alls faktiskt. 
 
Jag har alltid gillat att skriva, jag har alltid haft starka åsikter och jag har alltid försökt att säga vad jag tycker. Jag har lärt mig mycket längs vägen och numera vaktar jag min tunga noga. Precis som alla andra vill jag bli omtyckt och accepterad, helst av alla, vilket ju är helt omöjligt, men om man fick önska.......
Pappa var den jag kunde diskutera saker med, och jag saknar våra samtal mer än någonsin nu. Han kunde nog tycka att jag gjorde konstiga val ibland men lät mig aldrig märka det i såna fall. Han tyckte om mig trots alla fel och brister. En förälders självklara uppgift kanske. Jag hoppas att jag alltid kommer att ge alla mina barn samma uppmärksamhet, kärlek och stöd och om jag inte gör det hoppas jag att någon säger till mig!
 
Nu ska ni inte grubbla på varför jag skriver så här, de få som verkligen känner mig förstår nog vad jag menar, men att spekulera och tro en massa tar bara onödig energi. Lägg den istället på något ni tycker om och verkligen bryr er om. Livet kan fort ändras och kanske får ni ångra att ni inte ägnade er åt saker som gör er glada. 
 
Jag tycker om att pyssla och mår bra av att vara kreativ. I dag förvandlade jag min tramsiga tavla till mer realistiska och verklighetsförankrade tankar. Tycker det blev riktigt bra! :)
 
 
 
 
Ta hand om varandra!