Lite av en vecka

Den här veckan har gått i flygande fart och här sitter jag igen, en lördagkväll. Ruth har somnat, och förmodligen C också för han har inte kommit ut från sovrummet ännu. 
 
Det har varit snuva och trötthet, dåligt samvete för att Ruth har så långa dagar på förskolan, hormonstinna tonåringar, stressiga morgnar och trötta kvällar. Makaroner och korv till middag, muffins till frukost och utvecklingssamtal. Han har blivit bättre på att förstå vad han läser, han kan simma och är fantastiskt duktig på engelska! Men han har ju inte nått målen i matte, so, no. eller svenska. Kommer förmodligen inte att göra det heller under det här läsåret. Grattis! Självklart sa inte läraren det men det är en känsla jag har.
 
Så kom lördagen med kyla och vintervitt dis över hela byn. Vi åkte till biblioteket där de sålde utgallrade böcker för 20kr per fullproppad påse! Det blev två med både barn- och vuxenböcker. Helt fantastiskt initiativ! Ingen av killarna ville stanna för att pyssla och Ruth var så där lagom trött. Det blev ändå ett besök på secondhandaffären där jag fyndade ett kakfat i plåt, en ljusstake i trä ( som gjord för att spraymåla! ), två korgar som nog kan få sig en omgång med sprayburken och en påse med julmagneter som Ruth gladeligen lekt med under kvällen.
 
Efter ett besök hos min syster kändes sinnet en aning lättare och jag behövde hennes varma kram. 
 
Årets lucia kröntes i kyrkan och jag fick den rätta julstämningen när de tio kandidaterna sjöng väldigt vackert med sina tända ljus och glitter runt midjan. Alla var jätte fina.
Middagen bestod av fisk, mos gjort på jordärtkockor och ekologisk broccoli. Himmelskt gott! 
 
Här några bilder från veckan och helgen.
 
Var rädda om varandra!
 
 
 
 
Frans hade fått i läxa att kolla hur mycket vatten olika kärl rymde genom att mäta i dl och liter. Hur kul som helst tyckte vi alla och så borde alla läxor vara- konkreta och tydliga. Då lär man sig som bäst.
 
 
Ruth tittar igenom böckerna vi fyndat på bibblan!
 
 
Tror de här kan bli riktigt bra med lite färg!
 
 
Har klippt ut lite stjärnor i papper som ska bli en girland.
 
 
Denna fina julduk fanns på Piraten.
 
 
Köpte en stomme till något som ska bli en julkrans att hänga på ytterdörren nu kunde jag inte utstå frestelsen längre- pepparkakor och ädelost. Jävlar så gott! 

Sorgligt

Jag brukar se det som lagom underhållning till en virkning eller bara slöa i soffan på en tisdagkväll, att titta på "Svenska Hollywoodfruar" men i går blev jag allt annat än underhållen. Jag blev förbannad.
 
Ibland har vi nog alla funderat över var respekten som fanns förut tagit vägen. Det där självklara som att lyssna när läraren pratar, inte kalla varandra fula saker, att hälsa när läraren hälsar när lektionen börjar etc. Jag vet att tiderna förändras och inget kan vara som det alltid varit, vilket blev extra tydligt i gårdagens avsnitt. Efter att ha sett detta är det inte ett dugg konstigt att respekten inte finns längre.
 
Utan minsta eftertanke förnedrar man varandra genom att skicka porriga bilder till en kvinna för att reta henne. Man drar sig inte för att kalla henne häxa och alla möjliga fula saker, ber henne dra åt helvete och beter sig värre än den mest obstinata tonåringen. Kvinnor som skulle kunna vara förebilder för andra, har pengar för att kunna göra bra saker men istället lägger tiotusentals kronor på att spruta in blod i ansiktet så att de ska se "fräscha" ut!?
Som beställer hem frusen hundmat i fina påsar och som gnäller över att ens egen kyl är tom. Som köper en lyxbil för att man är ensam och övergiven av en man som ser till att hon kan stanna hemma och inte behöva lyfta ett finger för att få in pengar. Som ser till att hunden får akupunktur ( ! ) för att den är "olycklig", istället för att ta ut den i friska luften och låta den vara.....hund.
 
Skulle kunna ta upp miljoner exempel men nu väntar påklädning av barn, frukost, lämning på dagis och jobb. Välkommen till min verklighet! Och jag lovar att jag aldrig kommer att se ett avsnitt till av "Hollywoodfruar"!
 
Ta hand om varandra.
 
 

Tankar

Jag får ibland höra att jag tänker för mycket, och visst fan är det så! Jag tänker så det knakar, jobbar så jag inte ska hinna tänka, städar så jag inte ska hinna tänka. Skjuter undan så jag ska slippa tänka.
Men det går inget vidare.
 
På jobbet har jag förmånen att umgås med underbara, roliga, inspirerande, jobbiga, utmanande ungdomar. Som har hela livet framför sig, fulla av liv och ambitioner. Eller uppgivna, less på allt och alla och som inte drar sig för att visa vad de verkligen tycker. Vissa dagar vill man bara gå hem och dra täcket över huvudet och glömma, och andra sparar man i hjärtat som ett glatt minne. I dag var en sådan dag. Att nå fram, få någon att le eller skratta, att bjuda på sig själv. Då är det en bra dag. Då vet jag att jag har gjort mitt bästa. 
 
Väl hemma kommer tankarna och jag vill inte! 
Vill att allt ska vara som förut. Vill ha de som en gång tyckte om mig, som brydde sig om oss, i vårt liv Igen. Det här är inte som det ska vara, det strider mot allt jag lärt mig och mot allt som känns rätt.
Och jag blir förbannad för att ingen gör ens det minsta för att ställa saker till rätta, som fortsätter som förut som om inget har hänt. Det innebär väl att de är nöjda. Att de inte bryr sig. Att de inte tycker det är värt uppoffringen att komma hit, att ringa, att vilja vara en del av vårt liv igen. Eller....?
Jag vet inte.
 
Nu ska jag sova och vakna till fredag! Bara en sån sak.....
 
Ta hand om varandra!
 
 
 
 
Visa fler inlägg