Energi

 
 
Den här helgen har höstvindarna blåst ordentligt och jag fylldes av en energi jag inte haft på länge! Jisses vad jag fick saker gjorda. 
 
 
Hittade en flaska med färdig äggvita i kylen som jag alldeles glömt bort, och innan den blev gammal var jag tvungen att prova göra egna maränger! Har aldrig gjort det förut men det gick hur bra som helst. Lite choklad i gjorde det ännu bättre.
 
3 Äggvitor
3 Dl Strösocker
50 G Choklad av god kvalitet
 
Vispa äggvitorna med sockret. För att smeten ska bli blank och fin bör du placera vispskålen över en gryta med hett vatten eller sjudande. Smeten ska vara riktigt tjock innan chokladen tillsättes.
 
Smält chokladen och låt svalna innan du ringlar i smeten. Rör inte för mycket utan låt chokladen bilda ett strimmigt mönster.
 
Klicka ut ca. 24 matskedsstora maränger på bakpappersklädd plåt.
Sätt in i mitten av ugnen i 125 grader ca. 60 min. Låt svalna på galler och förvara i burk med tätslutande lock.
Mums!
 
 
 
 
Hade god hjälp av Ruth som gärna provsmakade smeten också.
 
Förutom marängerna gjorde vi en banankaka, strök en massa örngott och handdukar, lyssnade klart på en bok, storstädade badrummet, gjorde vimplar i papper till ett fönster och kokade palt!!
 
Hoppas den här energin håller i sig hela hösten!
 
Ta hand om varandra.
 
 
 

Ett jobb är ett jobb är ett jobb....

I morse när jag kom till jobbet kom hon som har den ibland otacksamma uppgiften som vikarieanskaffare, och frågade om jag kunde vara vikarie för en kollega som var sjuk. Min planering och mina lektioner fick vila till en annan dag, och jag fick göra något helt annat än jag tänkt. Att vara lärare är att vara flexibel!
 
Istället för engelska blev det svenska med elever som bara varit i Sverige några månader- och jisses vad trevligt vi hade!! Vi lärde oss en massa om kroppen och jag fick använda nästan alla mina kroppsdelar för att visa vad jag menade. Kroppsspråket- tack och lov för det. Vi pratade om veckan som gått och vad vi hade gjort som skrevs ned i en bok, och jag tycker att det var en mycket bra uppgift. Det borde alla göra! För att minnas sådant som var bra och mindre bra, för att i bästa fall lära sig något. 
 
I veckan föll de första snöflingorna och jag tog ett viktigt beslut. En dag hade jag ett ögonblick av lycka, som följt med mig hela resten av veckan, och förmodligen ett bra tag framöver. Att jobba med elever i tonåren, med allt vad det innebär av hormoner, skoltrötthet och taskig attityd, kan vara intressant. En av dessa hade i veckor totalt ignorerat att jag fanns, gjort allt annat än det han ska på lektionerna och inte visat något större intresse av att be om hjälp. Mitt jobb är att hjälpa alla framåt och i vanlig ordning frågade jag hur det gick och om jag kunde göra något för att det skulle kännas lättare. Till min stora förvåning sa han inte nej, och snabbt hade jag hämtat en stol för att sitta bredvid honom!
 
Resten av lektionen stängde vi ute alla andra och medan han svarade på frågorna skrev jag. Att skriva kan vara otroligt jobbigt och om jag kunde hjälpa till med det gjorde jag det med glädje. Att få säga till honom att han ju kan massor och snart gjort allt han ska enligt planeringen gjorde mig så glad. Och att jag dessutom lyckades få ett leende till svar. Vilken seger!
 
Det gäller att inte ta allt personligt, att sätta gränser och att inte ge upp. Den dagen de inser att du nog " inte är så dum ändå" .........just i dag, har du kommit ett steg framåt. 
 
Att vara ung i dag är f-n inte lätt och jag skulle inte vilja byta. Jag är glad att jag har gjort bort allt med olycklig kärlek, hormoner i uppror, kompisproblem, utseendekomplex och alla krav som ställs på en när man är ung. Det jag kan göra som vuxen i skolan är att finnas där, lyssna, se och agera när något är fel. Jag gillar det.
 
Jag har ett jobb som är helt okej. Hoppas du också känner så. 
 
Ta hand om varandra!
 
 
 
 
 
 

Ibland

 
Veckan som gått har varit tyngre än andra och nu när fredagen kommit kan jag bara hoppas på att nästa blir bättre. Behöver helgen för att ladda lite energi, göra något jag tycker om och så ska jag försöka att inte grubbla så förbannat mycket!
 
Att ständigt gå runt och vara ledsen, besviken och arg tar på krafterna, tro mig. Livet pågår runt omkring mig med heltidsjobb och barn som behöver min uppmärksamhet och omtanke. C blir den som lyssna på mitt prat och torka mina tårar, att han orkar!? För att underlätta lite fick jag i dag tid hos en kurator. Hon ska få ta över en del som han får ta allt av nu. Längtar efter någon som kan se med andra ögon, ställa frågor ingen annan ställer och förhoppningsvis räta ut några av mina frågetecken. Annars blir jag nog galen till slut.
 
Hittade detta citat i dag och det är som om jag skulle skrivit det själv! Att två år får överskugga resten av de fyrtiotre hon varit min mamma. Kommer aldrig att förstå det. Aldrig.
 
Ta hand om varandra!
 
 
Visa fler inlägg