Kärlek helt enkelt
När jag skriver detta är jag uppriktigt glad att det är mörkt ute så jag slipper se eländet. Hela dagen har det snöat och det sägs att det ska fortsätta i dagar. Jag hade sett fram emot sol och värme och vår......
I går åkte jag femton mil enkel väg till Barn- och ungdomshabiliteringen för ett första besök och kartläggning av Axel. Att få diagnosen autism är ingen liten sak. Att få svara på tusen frågor om ens barn är inte lätt. Att inse att hans problem är något som inte kommer att försvinna är inte lätt. Inte mycket av allt det här är lätt.
Men visst är jag glad över att bo i ett land där man kan få hjälp och stöd. Att det finns kuratorer, specialpedagoger och sjukgymnaster som jobbar för att ge stöd i både hem och skola åt både barn och föräldrar. Jag ser fram emot att se vilken hjälp vi kan få.
Den här veckan har den här underbara människan varit hemma hos oss. Hanna. Världens finaste! Om en mamma kunde välja flickvän till sin son skulle jag välja henne utan tvekan. Med en underbar inställning till livet erbjuder hon sig att hämta Ruth tidigare från dagis, och sedan gräddar hon våfflor, leker med henne och får henne att må bra.
Hon är den som förstått hur mycket C och jag uppskattar att inte behöva hämta från dagis, att komma hem till ett städat kök och en glad unge. Bredvid finns Hampus med sitt lugn och förmåga att få alla barnen att lyssna.
På jobbet har det varit fullt upp. Tur att jag har fina kollegor som får mig att skratta och känna mig uppskattad. Tack för att ni finns! Ni betyder mycket för mig.
Nu nu har Franska kommit hem från sin första klassfest och vill gärna berätta hur det var.
Ha en fin fredagkväll!