Det där med avsked

Den här sommaren går till historien som den mest slitiga både kroppsligt och mentalt. Jag sa upp mig från mitt jobb, fick ett nytt nästan direkt. C slutade på sitt jobb och fick ett nytt han också. Vi anlitade mäklare för att få huset sålt. Före varje visning städade vi som idioter för att visa hur fint det verkligen är här, och sedan var det bara att hoppas att någon skulle bli lika förälskade som vi blev när vi klev över tröskeln. 
Vi körde lass på lass till återvinningen, städade ur och rensade bort. Packade låda på låda och körde både liten lastbil och släp fullproppade med våra saker Sjuttiofem mil bort. 
 
Tanken på att flytta hade funnits hos oss ett tag men det var inte meningen att det skulle bli nu. När farmor hittade lägenhet och erbjöd oss att flytta in i det hus C är uppvuxen i tänkte vi om och bestämde oss för att byta vårt liv vi har här mot ett annat. Nu står vi här med ett nästan tomt hus förutom alla flyttlådor, på väg mot det nya som väntar. 
 
Att ta med pojkarna som har en annan pappa som fortfande bor kvar här har varit ett allt annat än lätt beslut. Jag har aldrig velat ta dem ifrån honom och jag tycker det är viktigt att de har kvar sin relation med sin pappa, jag kan inte föreställa mig hur ledsen han måste vara och hur arg på mig han måste vara. Med all rätt. Jag ställde in mig på att åka utan dem och hoppas att de skulle vilja komma senare, när de själva sa att de ville följa med. 
Kanske är det bara nyhetens behag som lockar och kanske blir det inte som de tror och hoppas, men då har vi i alla fall försökt. 
 
När man har ett barn med speciella behov är skolgången än mer viktig än för andra barn. När resurserna saknas och kunskapen brister måste man sätta sig själv åt sidan och tänka på vad som skulle vara bäst för honom. Att ge honom förutsättningarna att lyckas, att ge honom trygghet och att omges av personal med utbildning är min förhoppning. Att flytta till en stad där allt det där finns känns bra. 
 
Nu ska jag snart ta farväl av platsen jag växte upp på. Jag ska lämna människor jag älskar och människor jag haft i mitt liv, jobbat tillsammans med, lärt mig saker av, som jag respekterar och ser upp till. De kommer att finnas i mitt hjärta för alltid. 
 
 
Lämnar det gamla för nya äventyr.
 
 
 
För de som vill finnas kvar i mitt liv är min dörr alltid öppen. Vi ses snart igen!
Visa fler inlägg