Lyx?

Vad är lyx för dig?
Champagne och ostron. Märkeskläder. Dyra smycken. Spabehandlingar. Resor. 
Nä, de flesta jag känner nöjer sig med en promenad i vårsolen, en skotertur och mat som steks över öppen eld eller en skidtur i välpreparerade spår. 
 
För många är de små sakerna i livet lyx, även om man inte alltid tänker på det. För mig är lyx något man unnar sig ibland. Med en treåring i huset är höjden av lyx att få åka i väg själva, utan henne eller andra barn. Att få vara vuxen utan måsten. Att kunna breda ut sig i en säng utan att få en liten fot i magen eller väckas av en flicka som tappat sin napp. Att kunna ligga kvar på morgonen och veta att man har hela dagen framför sig utan måsten. Att få äta frukost och läsa DN i lugn och ro.
 
C och jag brukar unna oss att åka iväg själva ibland och bo på hotell en natt eller två. Väl där kan vi bli sittande framför tvn tittandes på en såpa vi aldrig tittar på annars eller ta ett bad om det råkar finnas badkar på rummet. Att äta på restaurang är ett måste när vi åker i väg. Den här gången hade vi bokat bord på en av Luleås mest populära ställen som inte gjort oss besvikna vid tidigare besök. Att bli serverad av en servistris som tipsar om mat på menyn och ger tips på vin som smälter i munnen. Att få in mat som man aldrig ätit förut och man önskar aldrig skulle ta slut för att den är så god. 
 
Det är lyx För mig. Den här gången gick vi på bio efter maten och det blev ännu en sak vi sällan gör tillsammans, och vad jag njöt. "En man som heter Ove" var underbar och inte ens tårarna på slutet kunde förstöra upplevelsen. Vi somnade tidigt och vaknade tidigt, men utvilade och full av ny energi. 
 
Killarna hade det bra hos sin pappa och Ruth blev väl omhändertagen. C och jag kanske orkar med vardagen på ett annat sätt ett tag. Kanske kan vi leva på den här helgen några veckor och se det fina i livet. Kanske blir motgångarna lite lättare att ta tag i. När kraften börjar tryta kanske vi åker i väg igen. Bara han och jag.
 
Ha det bra!

Häxan Surtant

Känner du till "Häxan Surtant" som dök upp i tv-rutan för några år sedan?
Om inte, så säger namnet det mesta om hur hon är som person. Just nu känns det som hon och jag är nära släktingar eller åtminstone rätt lika. Jag är allergisk mot en massa prat som inte leder någon vart och kan liksom inte vara tyst när det ska undras och frågas och spekuleras. 
 
Ett skepp behöver en kapten. En kapten som leder och tar ut kursen mot land. Utan kompass, utan segel och utan kapten riskerar skeppet att sjunka. Den duktiga besättningen gör så gott de kan så länge de kan. Tills de inte orkar längre. 
 
Jag tycker att det daltas för mycket!! Och det står jag för. Gränser är till för att tänjas på och testas. Det vet jag med en treåring i huset, tro mig. Men när gränserna blir suddiga och ingen står där och vågar säga ifrån, inte vet vad de ska säga eller ens vad de FÅR säga blir det jobbigt. Alla mår bra av gränser och i livet kommer vi att behöva veta var de går. 
 
Jag kommer att fortsätta vara "Häxan Surtant" ett tag till. Så länge jag orkar. Men bara när det behövs, emellanåt kommer jag vara mig själv! 
 
Sov gott. 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg