Krisigt värre
Har du tänkt på att man aldrig hör talas om att någon har "en ålderskris" längre?! Kanske har tiderna förändrats eller så heter det bara något annat numera. Eller kan det vara så att vi i dag har sådan frihet att göra vad vi vill, åka vart vi vill och att byta jobb är inte särskilt svårt, att vi inte behöver krisa mer?
Jag har aldrig tänkt på att jag blir äldre för varje dag som går eller att rynkorna blir fler och fler. När någon nyss frågade om min ålder svarade jag glatt fyrtiotvå, när det egentligen är fyrtiofyra jag är när jag får tänka efter.
Kalla det kris om ni vill men jag blir inte av med den gnagande känslan av att "det kanske finns något annat för mig, för oss ändå?" Kanske borde jag prova innan min tid på jorden är slut.
Jag avundas verkligen människor som hittat sin plats på jorden, som är nöjda och glada över det de har och inte önskar något annat än att vara där de är. Jag har så mycket att vara tacksam över och uppskattar det verkligen. Ändå har jag en längtan inom mig.
Ingen i min familj gillar skotrar och allt som följer med att äga en sådan. Nu pratar alla om den där "bästa tiden" som kommer, med skoter, fika ute, äta ute, fiska och umgås. Jag skulle gärna göra allt det där, men som sagt utan skoter blir det inte samma sak.
Ingen av oss åker slalom eller snowboard. Själv bodde jag formligen i backen tills jag blev sexton och fick andra intressen, visst kunde jag börja om nu men intresset från de andra i familjen är svalt.
Vi tycker inte ens om att jaga någon av oss!!!
Jag kan inte ens tänka mig att tälta!! Det finns en annan typ av camping som kallas "Glamping" som tilltalar mig mycket mer. Att krypa in i det här tältet skulle jag inte ha något emot.
Visst är det fantastiskt vackert.....
Men jag skulle hellre gå i den här skogen full av vitsippor just nu.
Eller njuta av tulpaner på en marknad någonstans.
Eller ännu hellre Njuta av sol och värme och hav. Någonstans.
Jag krisar inte, men jag drömmer. Drömmar är gratis och förmodligen kommer jag aldrig att sluta drömma så länge jag lever. Jag ser fram emot våren såklart och ljuset har redan kommit. Tiden går fort och det finns mycket kvar att göra. Jag hoppas jag snart får möjlighet att visa mina barn en annan del av världen än den vi lever i.
Vad drömmer du om?