Kväll
Det blev en lång dag med många tankar och en del tårar. Det som hände under andra världskriget med förintelseläger och utrotning av människor som ansågs sämre är så hemskt att det är svårt att greppa. "Shindlers List" gjorde nästan fysiskt ont att titta på med alla scener från Auschwiz, tågen och barnen.......
Jag insåg att många ungdomar vet väldigt lite om den här tiden och jag förstår nu vad de som överlevt menar med att vi aldrig får glömma det som hände och att vi måste fortsätta prata om det.
En lång dag som fick mig att tvivla på att det någonsin kommer att bli lugnt i mitt liv. I jämförelse med förintelsen är mina problem tämligen futtiga, men det är dock jobbigt att bli ifrågasatt och tvivla på sig själv.
Kanske är "Sköt dig själv och skit i andra" bäst att leva efter??! Att engagera sig är ingen merit, det har jag förstått. Det jag däremot aldrig någonsin kommer att förstå är varför folk inte kan säga saker rakt ut, istället för att gå omvägar och anta saker, istället för att fråga mig?? Tro mig, jag skulle gladeligen svara......
Att inte bli berörd när man jobbar med människor är svårt. Kanske passar man bättre vid ett löpande band på ett pappersbruk.
God ord natt och sov gott!
