Ruthiga dagar.se

....."här bor i staden....och är du snäller så kan du få, men är du stygger så får du gå"

 

Att vara snäll har alltid varit normen för hur man ska vara, i alla fall för mig. Och det är något mina barn också får lära sig. Det är liksom så självklart. Eller?

 

 Ska man vara snäll utan att förvänta sig något tillbaka av den andre? Är det själviskt att önska sig det? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det tar en jävla massa energi att bry sig om andra, att lyssna, att trösta, att försvara och göra allt för att de ska må bra och vara nöjda. Bara för att sedan bli tagen för given och inte respekteras. Jag kanske inte har hängt med i tiden och märkt att idealen ändrats, för detta är något som händer mig rätt ofta.

 

Eller så beror det på mig, helt enkelt. Less är jag i alla fall. Jag är den jag är och att INTE vara snäll är inget jag tänker jobba mot, men kanske måste jag lära mig vem jag ska ge min omtanke till.

 

Och det här med livet- kan det liksom inte bara flyta på, för en gångs skull!????

 

Godnatt.