Hejdå

För tjugotvå år sedan fick jag världens finaste pojke på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Efter ett dygn med smärtor och otaliga försök att få slut på allt kom Hampus till världen med hjälp av sugklocka Och lyckan var total. Jag var mamma och jag älskade det!
 
Under åren som gått har vi varit med om mycket som gjort våra band starkare. Nu är jag den enda förälder han har och bara det gör allt lite speciellt. I går hade vi en mycket bra stund där vi pratade om saker som hände när han var liten, tonåring och om framtiden. De där gångerna peroner som stod mig nära förbjöd sina barn att umgås med honom, istället för att fråga om jag behövde hjälp. När andra fick märkeskläder och dyra skor blev han alltid så glad när jag kunde ge honom DC- skor eller skateboards för att han inte förväntat sig det. 
 
Nu har han sålt bil, soffa, bildelar och allt annat av värde för att att åka till Holland. I fyra veckor ska han utbilda sig till bartender medan han bor på Hostel och söker jobb. I Amsterdam. Utan minsta hjälp från mig eller någon annan har han planerat, bokat biljett, betalt skolavgiften och gjort upp planer för framtiden. I går sade jag hejdå till min äldsta och det var omöjligt att stoppa tårarna. Hela kroppen gjorde ont men jag visste att jag måste vara positiv även om jag helst ville hålla honom kvar och aldrig släppa taget........
 
 
Jag planerar redan för en resa till Amsterdam för att få träffa honom!
 
 
 
Det verkar ju vara en fin stad.
 
 
Så är det bara! 
 
Ha en fin lördakväll....
#1 - - Anonym:

fantastiskt