Ruthiga dagar.se

Kärlek

Den här julen firade vi inte som vanligt hemma med de i min familj bara. Christer har en bror i Stockholm och en mamma i Uppsala som i år fick besök av oss. Lillebror Mathias ska snart flytta till mörkaste Småland medan C bor i djupaste Norrland vilket gör att farmor Kerstin nu kommer att bli än mer ensam, och det kändes än mer angeläget att fira tillsammans.

Med var dock Ruth och Hampus, då Axel och Frans var hos sin pappa för första julen någonsin. Att fira jul utan barn är inget vidare och jag var glad att få ha två av mina hos mig.

Hampus har vuxit upp till en ung man med skäggväxt, goda värderingar, ett stort intresse för vad som händer i världen, stora framtidsplaner, en underbar humor och ett stort lugn. Han har hittat en flickvän som är bra för honom, och hon har lyckats få en särskild plats i mitt hjärta. De är bra för varandra.

Nu flyttar de snart och ska påbörja ett nytt kapitel i sitt liv tillsmmans. Jag kommer att sakna dem mycket men vet att de gör rätt.

Ja, så är det bara! Kärleken till sina barn är inget man växer ifrån, den finns där för alltid.

2015 måste bli bättre! Måste. Bara.

Mitt största och främsta mål för nästa år är att se framåt. Inte bakåt. Jag lever här och nu. Jag tänker njuta av Ruths hand i min, Frans truliga kram på morgonen, Axels puss på skolgården när vi träffas och Hampus lugnande kommentarer när jag oroar mig för något. Hannas nyfikenhet och underbara skratt, hennes omsorg om andra och styrka att ta sig vidare.

Genom mitt nya jobb har jag träffat människor som tagit en plats i mitt hjärta. Kollegor och elever som gjort min tillvaro ljusare och mer meningsfull, fått mig att skratta, känna mig behövd och viktig. Det är stort. Ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns!

Och så så har vi mina vänner sedan förut. Ni som finns där vad som än händer. Hoppas ni vill fortsätta finnas i mitt liv, även om vi ses alldeles för sällan.

Ta hand om varandra!