Min hjälte

 
Det här är Axel. Fjärde terminen är snart slut och till hösten börjar han femman. Precis som det ska vara när man fyller elva år. Han älskar sitt rum där han helst vill vara ifred och spela spel på surfplattan eller datorn. På dörren står det att man ska knacka innan man kommer in. Han tycker att lillebror är skitjobbig men månar om sin lillasyster som är två år. Han gillar inte fotboll, inte innebandy och inte att cykla i skogen och bygga hopp som många andra killar i hans ålder gör.
 
Det finns en del saker som inte är likt andra killar hos Axel, men oj vad han är duktig! På att bry sig om andra, på att vara glad och himmel vad han kan engelska! Han är fin på alla sätt och som mamma önskar jag att han får samma möjligheter som andra, att han får vara som han är.
 
Efter lång utredning på BUP med medicinering och försök till anpassningar i skolan utan större framgång behövdes det 1,5 timme hos en barnpsykolog för att fastställa att Axel är ett barn med autism-spektra-tillstånd. Vad är det undrar du säkert?! Det gör väl jag också och jag har läst utlåtandet hundratals gånger för att försöka förstå. Jag läser på nätet och pusselbitarna börjar falla på plats. Visst är det så!
Att han klarat fyra år i skolan utan att gnälla gör honom till min hjälte! 
 
#1 - - Anonym:

Jättefint skrivet om en jättefin kille.

Svar: Tack!! Han är världens finaste kille.....
Lola med Å