Huvudet fullt
Fredag kväll och jag har blivit förvisad till källaren då C vill se basket!! Bara så där.
Killarna är hemma hos varsin kompis och Ruth verkar ha somnat i pappas famn. Lugnet har infunnit sig och jag borde väl vara.....glad, antar jag. Istället plågar jag mig med sorgliga vackra låtar och mörka tankar. Helvete vad svårt allting är! Helvete. Varför försvinner människor utan förklaring- som om det inte spelade någon roll. Som om man aldrig funnits. Vad är meningen med allt när människor man tycker om mår dåligt, när allt känns som en enda lång kamp och ibland är det till och med svårt att se någon mening med allt.
Inte jag, jag, men ibland känns det så. Jag vet de som verkligen känner så.
Önskar av hela mitt hjärta att det vore så. Lätt. Men det är så jävla svårt. Meningslöst.
Så sant som det var sagt. Och då menar jag inte någon gammal kärlek.
Så kan det också vara! Har faktiskt märkt att jag fått kontakt med andra som inte funnits i mitt liv på samma sätt som förut , på sista tiden, vad än det må betyda. Roligt är det i alla fall och jag antar att det är en hint till mig att jag måste gå vidare, hitta nya vägar att gå på. Eller vad tror du?
Ha en fin fredagkväll.