Det här regnet alltså!

Jag orkar knappt titta ut genom fönstret mer utan att bli riktigt deprimerad. På allvar. Den där solen och den där värmen som ska fylla på förråden av vitaminer och få oss att orka med vintern kom aldrig. Att tända lampor, ljus och vira in sig i en filt när almanackan visar den första augusti känns allt annat än bra. Jag har ingen lust med någonting och gör bara det jag måste. 
 
Pyssla, städa och baka kan man göra regninga dagar men inte ens det känns nödvändigt längre. 
 
 
 
I går rörde jag ihop en Bodyscrub som ska göra hyn mjuk och slät! Allt som behövdes var olivolja, farinsocker, kaffe och havssalt. Och den funkar faktiskt! Gillar sånt man kan göra själv.
 
 
I dag kom den här skönheten på besök. Önskar bara hennes husse också följt med!
 
 
Som tur hade Zelda med sin fina matte Hanna och systerdotter Tamina. Att träffa ett barn som föddes med "Möbius Syndrom" ger en perspektiv på saker.  Att bli mamma för första gången är en stor omställning, och att dessutom  få ett barn med en så ovanlig diagnos måste vara otroligt tufft. Nu har Tamina många i sin närhet som hjälps åt och jag fångades genast av hennes vackra ögon, lockiga hår och hennes sätt att ta kontakt trots sina svårigheter. Himla go unge! Hoppas vi ses snart igen. 
Att få prata om framtiden med Hanna var en ljusglimt i allt det gråa.
 
Ha en fortsatt fin lördag!