Helt lost!!
Gårdagen gav mig många tankar, många frågetecken och en del insikter. Kan för mitt liv inte förstå varför folk ska krångla till saker så förbannat!? Om du har något att säga- säg det! Livet är för kort för att sitta och vänta på att någon annan ska agera. Att läsa tankar är ingen förmåga jag har, tyvärr. Jag kan inte sluta fundera på om allt som händer ska få mig att ta nästa steg eller inte. Och vad är det steget?? Blir så otroligt trött bara.
Vad jag har insett är:
- Personer som förut var en del av mitt liv har inte längre något intresse av att vara det.
- Den bilden jag har av en som alltid finns där, skyddar en från allt ont och älskar en oavsett vad man gör finns inte Längre.
- Jag är ensam i mitt beslut om vad mitt nästa steg i livet ska bli. Ingen råder mig eller säger hur jag ska göra eller tänka.
- Jag hatar att det blev så här!
Saknar kompass, karta, reseguide.
Precis! " Vi kanske kan ses någon dag och prata" Du vet min adress och om du verkligen ville reda ut saker hade du redan stått på min tröskel och jag hade gladeligen tagit emot dig. För länge sedan.
I den bästa av världar ja.
Ni kan döma mig så mycket ni vill och det gör ni, det vet jag. Tänk bara på att ni inte känner mig och inte har gått den väg jag har gått. Det är otroligt lätt att ha åsikter och fördomar. Tråkigt nog.
Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet och de är min glädje, min stolthet, mitt allt. Måtte det alltid vara så och om det ändras hoppas jag att någon påminner mig om vad mitt uppdrag som mamma är!
Kunde inte sagt det bättre själv! Mitt ankare är borta. Och fan vad jag saknar honom......