Ljus och Mörker
I går hade jag en mörk dag då jag nästan grät av förtvivlan när vi skulle städa upp altanen och gården, och det blåste så kallt att både mössa och vantar var ett måste!
Inte blev det bättre när vi åkte till affären för att handla och mötte två personer jag tyckt så mycket om men som inte längre finns i mitt liv. Jag blev så ledsen. Men det är kanske meningen med det här meningslösa? Vad vet jag.
Tyvärr lät jag detta påverka mig resten av kvällen och många tankar brottades i mitt huvud.
Precis så kändes det.
Så är det. Vissa människor finns för alltid i ens hjärta vare sig man vill eller inte.
Barnen. Det bästa man har oavsett hur gamla de blir. De man skulle göra allt för. Eller.....?
När ens barn går vilse letar man tills man hittar dem. Eller.....?
Kunde inte sagt det bättre själv. Att vara mamma är ett heltidsjobb hela livet ut.
Visst är det så.
Mina tankar fick min C som vanligt ta del av och vi pratade mycket om vad och hur vi ska göra med allt. Att låtsas som inget funkar inte för mig och stora förändringar måste till för att livet ska bli bra igen.
Nu vet jag att minst en person förfärats av vad jag skrivit och till dig vill jag bara säga: Välkommen hem till mig så ska jag ge dig en förklaring. Min dörr står öppen.
Ha en fortsatt bra kväll!
kram ❤️