Ruthiga dagar.se

Dagarna går i en rasande fart och de mesta är den andra lik. Ibland så händer något som bryter mot det invanda, trygga. Lite för ofta för att det ska kännas okej för mig, om ni frågar.  Frågan är var gränsen går innan man bara......ger upp? Kastar in handduken. Sätter ned foten. Slår näven i bordet. 

Jag vet fan inte men nu är det nära.

 

När ens barn ska äta medicin man egentligen inte vet vilka biverkningar de ger, när ens treåring plötsligt verkar ha språkproblem och när ens äldsta ger sig ut i världen med allt vad det innebär.

På det lägger vi lite halvdålig arbetsmiljö, frustration över att man ska spara pengar på våra ungdomar och en viss oro inför framtiden. Räcker det?? Jag vet inte. Vet inte alls längre. Orkar nog inte ens tänka på skiten längre.

 

Hoppas era liv flyter på likt Vindelälven. Lugn och stilla. Trygg och vacker. 

 

Over and out.