Ruthavdrag?!
Julledigheten gick väldigt fort och snart är det dags att börja jobba igen. Det ska bli skönt! Att få rutiner som funkar för alla i familjen, att gå i väg på morgonen och komma hem på eftermiddagen. Att inte sitta inne för att man inte har någonstans att gå eller för att bilen inte startar för att det är trettio grader kallt ute. Bäst kommer rutinerna bli för Ruth, som just nu får mig att allvarligt gå ut genom dörren och inte komma hem på ett par dagar. Eller nåt. Jag har tre pojkar sedan innan och aldrig varit med om dessa humörsvängningar hos ett barn! Herre Jesus så arg hon kan bli ibland.
Förmodligen för att hon är sin mammas dotter, för hon kan hon med. Och det vet Ruth, för det är mig hon utmanar mest med sina ömhetsbetygelser som lika fort kan bli skrik och trots. I brist på kompisar som finns på dagis blir jag den hon ska leka med, måla med, pyssla med, vara med. C som har ett något större tålamod brukar ta nattningen som kan bli en spännande historia Eftersom hon aldrig är trött och vill gå i säng enligt henne själv. Då brukar jag passa på att andas. In och ut bara.
- "Mamma du är ful. Du är inte vacker."
- "Du är inte min bästa kompis, det är bara pappa." Är bara några av sanningarna man får höra ibland.
Lägger fram en tröja, som hon inte alls ska ha. Ibland blir det nattlinne och i bästa fall byxor hela dagen för att jag inte orkar bråka och kan tänka "vad spelar det för roll, det är ju ändå ingen som ser henne mer än oss." Det enda hon äter just nu är makaroner. Utan ketchup. Och knäckemackor. Ibland går det bra med yoghurt och sylt, OM hon får hälla i den själv. Annars får det va. Tandborstningen liknar mer en brottningsmatch och sätta upp hennes hår får bara andra göra, andra som jobbar på dagis. Inte mammor eller pappor.
Ett liv med Ruth borde väl ge rätt till avdrag? Tänkte jag i natt när hon vägrade somna innan klockan var ett. Jag tror jag ska höra med Skatteverket.
Ha en fin kväll!
