Förlåt

Läste en artikel i DN som handlar om hur det är att leva och i Norrlands inland. Om tryggheten. Om företagen som väljer att flytta sin verksamhet till städerna och om svårigheterna att driva företag i glesbygden. 
Min man flyttade från Uppsala till norra Norrlands inland för ett antal år sedan. Han hade då drivit egen möbelverkstad i många år och är en av få i Sverige som har mästarbrev möbelrenovering. Han fick jobb på en av ortens byggfirmor och säger själv att han aldrig förut träffat så kompetenta snickare. 
 
I städer som Stockholm har man en kategori för alla på ett bygge- ska man gjuta en grund till ett hus har "grovisarna" rivit först innan "armerarna" kommer dit och gjuter. Sedan tar snickarna vid innan målarna, plåtslagarna och eventuellt takläggarna tar vid. Det finns till och med "fogarna" som åker runt och fogar med cilikon det behövs! Fönster och dörrar sätts av speciella firmor.
 
Att bo där vi bor innebär att alla måste vara duktiga på allt. Ingen kan så mycket som snickarna här! Brukar han säga med jämna mellanrum, med viss beundran i rösten. Han har stor respekt för allas kompetens och har lärt sig så mycket som han aldrig lärt sig annars. 
 
Att bo i glesbygd innebär att det kanske inte finns en läkare på plats när du behöver vård, eller att närmaste ambulans är minst fyrtio minuter bort. Att bo i glesbygd är att finna sig i att det saknas utbildade lärare i skolan, specialpedagoger, särskola och elevassistenter. Förskollärarna är för få och ekonomin för snålt tilltagen. Medlen för små.
 
Utbudet av fritidsaktiviteter är begränsat och om du inte gillar jakt, skidåkning, fiske eller skoterkörning kan det kännas som du hamnat på en annan planet ibland. Naturen är obeskrivligt vacker, liksom lugnet och tystnaden. För att inte tala om människorna! Underbara, omtänksamma och varma. 
 
Att bo i Norrlands inland där polisen finns på plats när du behöver dem om du har tur, där ungarna kör egen skoter när de är åtta år, där jantelagen lever kvar och där man gör bäst i att tiga om vissa saker om man vill bli accepterad. Ett mynt har alltid två sidor och jag kan faktiskt ha full förståelse för att företag väljer andra platser att etablerare sig på än här, bland snö och granar och långa transportsträckor. Förlåt. 
 
Sverige är fantastiskt! 
 
 
#1 - - Anonym:

J